läpparna som skriker kärlek är varken röd färgade eller hemliga,
De sitter på människan som svarar på den.

Ögonen som vilset letar sin älskade i varenda person är inte förvirrade för de ej hittar, de är övertygade att det inte finns någon som du.

rörelsen du gör när vi träffas, är det lyckan som styr dig?

Vi har inte bara byggt upp något, vi har skapat.

De små sakerna är alltid mer övertygande än de större, du lär uppskatta en fika med mig mer än du kärt kommer att titta på förlovningsringen.

Du älskar mig när jag ställer upp, men du slutar tänka på det när jag stannar kvar.

Vi älskar varandra mer än vad vi vet, ändå förstår vi varandra.

Hur kan kärlek vara så spännande om vi vet allting om varandra?

Kanske så kräver vi inget mer än känslan av närhet och besvarade känslor, kanske är du den rätta för mig, du behöver aldig bevisa något.

Kanske är detta bara en fas av förblindelse, men låt då den aldrig försvinna.

Vi älskar sanning men vi håller hand med förnekelse.