Slits mellan moralen och de man kallat kärlek

Slits mellan sina egna val och sina synder som ännu ej begåtts

Slits mellan rätt och vad man tror är rätt.

Går ej att förutse sina val, ögonen ser ändå klart.
Tanken av förlust skriker ut dig från tänket, som en shock är man tillbaka i verkligheten med tunga andetag, minnesförlusten varar i sekunder för att komma på varför man ens gick dit. något säger åt dig att inte fortsätta, men du kan inte.

Striden har börjat, men jag känner ej av den.
Känslornas krig pågår, men du är oberörd.

Kall? eller bara vilse.
Det vet inte ens du, ditt fängelse du byggt upp är orimligt, du vill fly men du har inget emot att stanne kvar.

Du vill att något ska hända, du vill inte agera, du vill så mycket, men du vet inte vad du vill!