frustrationen sväller
du kan verkligen inte förstå
varför tankarna bara smäller
hur något så fult kan bestå

men det var så det alltid varit
mamma stod där med en sax i handen
lockarna föll, lockarna som alltid var du
men dom tjatar att man ska växa
tjatar om när dom själva var små
du vill bara skrika, be dom fara och flyga
eller rättare sagt att dom ska fara åt helvete
när första locken föll så förlorade du en bit av dig själv
när andra locken föll så förlorade du hela din identitet
du ser på dig själv, frågar dig själv
vem är jag nu, vem är jag nu
jag hatar dom alla, jag hatar dom så
varför var det så viktigt, varför betydde det allt
kunde det inte lika gärna betyda ingenting
mamma kunde väl lik förbannat ha rakat bort allt
jag bryr mig inte

jag bryr mig inte

det betyder ingenting

det betyder allt

frustrationen sväller
du kan verkligen inte förstå
när det verkligen gäller
så tittar alla bara på