Jag är ofta ute där inga
människor finnes
nån gång när klockan
på tornet slagit tolv

Jag berättar om livets
gång någonstans där
stjärnorna är som klarast
Ser mina fotspår i snön
och irrar runt efter spår
i gåtorna

Med gråt fyllda ögon
bekämpar jag mörkrets stigar
på väg hem