eller läser något personligt självutvecklande

så jag brukar oftast sätta mig ner en stund

och * hålla tummarna * för de

 för att se; hur verkligheten prövar tillståndet

-

sen börjar det oftast om igen

Tanken och viljan är en alltid förhoppning

praktika

något helt annat

kanske det är så, att det handlar om att stå i en provhytt och pröva nya kläder, för att spegla sig - för att se hur " vi ser ut " om vi bara har den här kostymen,  eller de " här " byxorna, tröjorna, skorna.

för att den konkreta viljan till föränding kostar tidigare vanor, föreställningar om att man inte kan släppa eller ge upp sin världsbild, eller vanor, att det finns en tröttsam lättja att vilja ta itu basic.

jag tror med övertygelse, att man alltid måste GRÄVA DÄR MAN STÅR ,

för att kunna känna tyngden av jorden i spaden, se lite mera av det närande djupet, och kanske såsmåningom se sin kropp förankras i en rot,

jag tror mer på Handling, och mindre på ord

allt är en utmaning

varför måste man då applicera  en mening i det .. ?

kanske för att övertyga sig själv,

- att man är på rätt väg..