Svarta tentakler har letat sig in i min kropp.
Sakta, sakta söker de sig ner och in.
Sprider sig likt cancerböldens grymma käft.
Parasiten tar sig tid, tar din kraft, tar mitt liv.

Jag spyr upp en svart tentakel
och drar upp den ur min strupe.
Drar och drar och drar,
men tentakeln har satt sitt spjut i mitt hjärta.

Parasiten lever och fångar mig, mitt yttre.
Tentaklerna binder mig, surrar sig fast.
Lindar in mig i dess krypta, dess förkolnade sarkofag.
Dödens armar kväver all luft, krossar min lust.

Det vansinniga, rödsinniga -
tårar av det blod som återstod.
Mina ögon lider av svärtans hetta.
Min kropp vilar i askan, tentakelsvart död.