det var på morgonen

dina nattliga panikskallars läckande

slog bakut

jag gjorde bara vad du sa

ringde om en timma

och nästa timma med

och nästa och nästa

och ja klockan fyra för att jäklas än mer

för endast din eld kan få dig leva

och jag visste åter du var död

för jag hör dina ord

när du säger åt mig vara tyst

och lyssna

och jag visste du vad död

och nu med den luren i örat

och hatet bubblande etter

efter en färd på lika många kilometer som dagar

kan rälsen åter vevas in

för spiken

landande i hals över huvuds flykt

i kistan jag satte fram

för jag kan ditt mörker

enda som får dig trygg

men så använd det då

konstruktivt

för han är en skapare, inte en förgörare

du är enkel, nästan genant dra fördel

men aldrig ska såren läka nacke ihop

det var på morgonen

den stunden när

Värdigheten ställde sig i 

Giv Akt för fasaders ras och ord

mot ord

föll platt utan kärlek till synes höres i denna nivå

kalla mig inte heller vän för jag är kommen från Intet

när du grävde ditt eget mörker

vad bad du om

gång ett gång två gång tre

vad bad du om

och jag åkte för egna pengar för att få svar som du halstrade på grillspett av illvilja och rädsla

inte ens ord var värda

inte ens ord

så vad bad du om om inte ens orden stämmer

så kalla mig inte vän

heller och helre då ja

Idiot - för då hör jag din styrka

den sanna

den du ska använda för att göra dig fri

därför ingen mer kontakt

därför ingen mer därute som finns att få tag på

tills ord bärs med hjärta

i egen sanning fullt ut

utan att pinsamt sägas inte existera

glömmas

gömmas

hånas i töcken av flyktångor

självskapade

du hånar ju dig själv

du hånar ju dig själv

så vad bad du om du som tog initiativ på initiativ

på initiativ

någon att överföra självhatet på?

någon att håna sig fri egen förnekelse på?

någon som skulle ordna livet åt dig?

så vad

bad du om

och jag är inte på den nivån

ej heller kan jag bli

minns mina första ord den första timmen

minns vad som sagts

minns 

vem jag är

och tiden efter den timmen

är åter oviktig