Cykelvrak och skavsår på gatans sidoläge,
män på gatan i bombarderade trasor,
sådana man ser från fönstret på cafét.
i värmen till kylans stenhårda betonggrund.

Konkurrens i dagens rusning,
vem vill vad, vem är han där?
parkering som ligger på deras icke-hyrda sovalkov.
pengar flödar i butikernas varma hysteriutbud,
och han på betongen kanske får en och femtio?

Grön gubbe och alla löper,
de springer förbi och ser inte detta misstag.
parkeringshuset lyser ledigt,
men män och kvinnor ligger vid entrén och huttrar.
jag har en tjej vid bordet bortom mitt som jag ser,
hon lyser upp livet med sina svarta lockar,
och jag glömmer gradvis de frusna?

Kärringarna där är blinda,
alla skygglappsgömda sprider sina gröna,
bland butiker och cafén.
jag ser min inbillade flickvän,
och somnar en stund från världsordningen,
på gatan och folket.

Jag gör en ensam revolution och tänker,
och det verkar jag vara själv med.
fest och förfall på samma gathörn,
på samma premisser.
meter till dig, meter till mig.

Lag, ordning och politik,
han orkar nog inte bry sig,
och de verkar ge FAN i honom.
David och Goliat i en snedvriden värld,
kampen läggs på is, vi orkar inte idag.

Jag dricker mitt ljumma kaffe och ser,
jag ser, jag tänker, jag vill, jag trivs och jag skäms!

Rika byggnader,
fattiga sinnesstämningar med sjuk latens.
jag trivs med inget och vill ha mer,
min inre flagga är på halvstång nu för tiden.
dieselmotorn funkar inte just nu,
mitt hjärta går på högvarv,
men är sällan på topp.
så slött så slött – dock döljer det stora mått av hopp,
i renaste form av kristaller,
så klara som alkoholfri akvavit!