Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Scenen är en fullpackad innerstadsbuss i morgonens rusningstrafik och där sitter jag med fotriktiga skor och billiga HM kläder med ett samvete som är kliniskt rent då jag alltid lyssnat på mina barn


Tjuvlyssnat på bussen

I ett moln av för stark parfym jäktar en mamma som fått barn i sista minuten, klädd i stilig liten dräkt och perfekt sminkad, in i mitten av bussen.
Hon bökar in en vagn, andra flyttar automatiskt...tystlåtet, med en unge på ett par år. Rödögd med nappen fastklistrad mitt i ansiktet med hjälp av gröna snorränder.
Samtidigt som det bökas och ungen lyfts gnällande ur vagnen och slängs ner på sätet utan en min pratar mamman på ... "mamma är försenad igen, mamma kunde inte sova inatt, mamma måste till jobbet, mamma måste hinna, mamma .....". Barnet säger försiktigt "ycka appen" ett par gånger - mamma hör inte - då ökar ungen volymen och säger ihärdigt "ycka appen" ett par gånger innan mamma säger med sin mammaröst " nej maximilian den nappen har vi glömt hemma, du kan ha fula nappen idag .... " ungen säger återigen samma sak, sluddrigt under nappen och hela bussen vet precis vad denne maximilian säger och han TRYCKER PÅ KNAPPEN så bussen tvärt bromsar in vid en hållplats där det aldrig brukar gå av någon.
OjOjOj mamman blir svettig och ännu mer stressad när hon måste övertyga den bistre chauffören att det var hennes lilla barn som inte förstod bättre...
"men maxi älskling så kan du ju inte göra"
Då ringer hennes telefon" Ja jag är lite försenad, måste till dagis först, hoppas bara att de tar emot honom, han har hållit mig vaken heeela natten, dom är så kinkiga på det där stroppiga dagiset..."
Mamman pratar på och ungen gnäller och vill åt mammans nycklar " nä du kan inte få mammas nycklar ... ja ja vi ses på mötet ... har du förberett något ... nej maxi-vännen mamma måste ha sina nycklar ... äh vi drar nå´t som vanligt det brukar funka ... NÄ MAXI ... hur många blir det ... ja ja maxi låna mammas nycklar då men du får inte tappa dom för då kan vi inte komma hem igen ... ja här ska vi av .. vi syns strax" Just då hörs ett skrammel som absolut är nycklar som ramlar i golvet ... Ungen börjar gnälla igen "ycka" "Nä maxi-ängeln du får inte trycka det har redan mamma gjort och nu har vi sååå bråttom, mamma måste springa med vagnen ... det är väl skoj ..." .
Mamman slänger ner ungen i vagnen "ycka", bökar ut den "YCKA"och försvinner ut från bussen halvspringande ...Ingen i bussen säger någonting. Inte ens jag! Där ligger hela nyckelknippan kvar!!




Fri vers av Gunsan
Läst 736 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2009-01-17 15:41



Bookmark and Share

  ingen
hehe stackas mamman. kul att vara med om och hämskt att inte veta om man bode göra något.. kul
2009-05-20

  Rosmarin
Du skildrar händelsen väl! Och får igång massor av tankar hos mig. Tack för det!

Jag rycks med och känner att jag tycker synd om både barnet och mamma. Och sen tänker jag att hur lätt det är att i stundens hetta se allt i svart - vitt, i det här fallet är det busspassagerarna som ser mamman som dålig och i missriktad sympati med barnet låter bli att tala om för mamman att hon glömt nycklarna.
Ja det är mycket möjligt att jag själv skulle ryckts med och gjort detsamma! Tyvärr. Men, gynnades verkligen barnet av att den stressade mamman blir tvungen att jaga efter nycklar senare, i stället för att kunna få lite gostid till sitt barn på kvällen?

Tänk om vi såg det här i lite större perspektiv. För det första: varär pappan? Om mamman faktiskt hade ett viktigt jobb - som det faktiskt finns mammor som har, som mammor faktiskt måste få ha i vårt s k jämställda Sverige - kunde ju pappan ha ställt upp och varit hemma.

Det här är verkligen en bild av hur dåligt jämställdheten funkar Sverige.

Och, så tänker jag när du beskriver hur hon kommer in på bussen, perfekt sminkad: ja här har vi ju en typiskt duktig flicka som försöker hålla samman tillvaron! Hjälp henne! Hjälp henne och hon kan i sin tur hjälpa sitt barn!

Kanske är den mamman i dag långtidssjuksriven för utbrändhet? Vi vet så lite om det vi ser, och vi har så lätt att döma!
2009-02-19

    Erika H
Jag ler här men... leendet fastnar.

Vi är så snabba med att bara sitta och iaktta, inte hjälpa inte ens försöka avlasta. Är vi dömande? Är vi skadeglada? Varför är det ingen som ger henne nycklarna? Bara tanken på hur jäkla skitjobbigt hon kommer att få när hon ska hem och inte hittar sina nycklar. Nää fy fan. Jag kan riktigt känna paniken. Varför är människorna på den bussen så jäkla taskiga? Hoppas detta händer de själva också.


Trevlig text att läsa. Det är rappt skrivet och flödet bara kommer. Även mitt vargasinne. Gillar att du får fram den känslan.
2009-02-08

    miramari
Intressant ögonblicksbild av en mamma som lever allt för stressigt. Bra skildrat!

Stackars henne och stackars barnet.
2009-01-24

  Eva Enjebo/Drugge VIP
Mamma mia. Såååååååå
vanligt, och såååååååååå
onödigt och stackars barn.
Jag får ont i hjärtat bara
av att tänka på det
2009-01-19

  Miss Mod
Ja, vad gör Sveariket med sina mammor, kan man undra, pressen pressar in oss i främlingskap till våra egna barn, sorgligt och mycket talande och bra återgivet.
2009-01-17

  Per Teofilusson
En fin liten kollektiv hämnd att inte säga något om nyckeln, bra gjort tycker jag. Det var som mänskorna på bussen fick besök av annan slags mänska, från andra kvarter, som egentligen brukar åka taxi.
2009-01-17
  > Nästa text
< Föregående

Gunsan
Gunsan