Och klockan på väggen
rörde sig bortom midnatt,
ljudlöst tickande till
långsamma
toner
från en alldeles för sorgsen skiva

Vi sjönk längre och längre ned
i varsin
sliten fåtölj av tyg
och vi reste oss bara lagom
för att kunna andas in ångorna
från varsitt
halvtomt
glas
av whiskey

Vi var fortfarande små pojkar,
vilda och berusade av livet,
och vi malde våra minnen där på natten
när klockan kämpade mot gryningen
och känslorna för det som varit stegrades
i takt med att ungdomens
glödande frihet
tog ett tag om våra själar
och pressade oss ovarsamt mot
framtiden.

Och vi skålade där på natten,

- det var för livet och för varann.

Månen stod som vilande mot träden
och av skogen
hördes endast vindens lätta slag
och vi drömde oss förenade,
förödande mot ljuset.

Vi skrattade åt ansvar
och målade en inövad fasad mot allt det stela,
mot det kalla liv som kallas ansvar.
För vi skulle alltid vara fria,
vi var bedårande,
vi var berusande

- när whiskeyångor steg mot natten