Gotland, Ön med det vackra outsagda

Jag ska be att få sjunga i dur
med en visa om en trubadur
Som var gammal och utsliten
impotent och väderbiten
Öborna klagade och gnällde
för han dem ej tillfredsställde
De skrev på en petition
"Ge vår trubadur förtidspension"
sa de

Vi vill ha en trubadur med sting
den vi har han är ju ding
Saknar lust och energi
saknar allt vi är förtjusta i
Skaffa oss ny bemanning
annars fixar vi turistbrandövning
Se nu till att det sätts fart
för vi blir desperata snart

Gamle Taube fick nog och for
långt ifrån gotländska öbor
Ingen grät när han for hädan
en ny trubadur var ordnad redan
Öborna var så nyfikna på'n
men det var lång leveranstid på den
Men de fann sig i sin lott
för de väntade på nåt gott

Tänk när Lundell äntligen kom
öborna blev som galna dom
"Vilken gitarr han har! Nu höjer han den
Vilket grepp, han är nog hård den!"
Öborna flängde kring i yran
trubaduren hade bestyr han
Men som han var frisk och sund
fick var öbo en önskestund

Men - Lilla vackra "Öppna Landskap"
den blev blåst på ovansagda
Trubaduren skulle just hoppa på'n
"Öppna Landskap" läste han i ögonvrån
Men det blev ej som publiken trodde
trubaduren bara stod och glodde
Tills han plötsligt med en kaskad
slet ur ett utav sångpärmens blad

"Öppna Landskap":s blod i pulsen brände
publiken satt still men inget hände
Flera veckor efter den tragiken
var det den enda osjungna musiken
Varje dag bland alla lappar ryckte trubaduren ut ett papper
och en dag det är synd och skam
hördes "Öppna landskap" skrålas fram

"Öppna landskap" skränades av denna druckna folkhop
var gång trubaduren ett notblad tog
Och en dag blev det för mycket
Publiken svek för det inre trycket
För sorgen och kärlekskvalen
och nästa gång han kom blev den skränande folkmassan galen
Och de skrek ut i falsett
"Hörru du din jävla sprätt!"
sa de

"Nu vill vi ha ett ärligt svar
varför du dina notpapper tar
Varför nobbar du oss i ett kör
det du med de andra öborna gör?"
Lundell svarade smått generat
"Du jag älskar den passionerat
och allt ni ber om ska ni få,
men jag vill sjunga den ur minnet då"

LPWJ 17/11/08
"Precis som med havet så tar inspirationen en gungande dit den vill"

***

Hönan Agda


Jag ska be att få ställa upp
med en visa om en tupp,
som var gammal och utsliten,
impotent och väderbiten.
Hönsen klagade och gnällde
för han dem ej tillfredställde.
Dom skrev på en petition:
Ge vår tupp förtidspension!
sa de.

Vi vill ha en tupp med sting.
Den vi har han är ju ding,
saknar lust och energi,
saknar allt vi är förtjusta i.
Skaffa oss en ny bemanning
annars fixar vi äggstanning.
Se nu till att det sätts fart
ty vi blir desperata snart.

Gammeltuppen fick nog och for
dit där inga hönor bor.
Ingen grät när han for hädan,
en ny tupp var ordnad redan.
Hönsen var så nyfikna så, men
det var lång leveranstid på den.
Men dom fann sig i sin lott,
för dom vänta' på nåt gott.

Tänk, när tuppen äntligen kom
hönsen blev som galna dom!
Vilken kam han har - nu står den!
Vilken näbb - den e' nog hård den!
Hönsen flängde kring i yran,
tuppen hade ett bestyr, han
men som han var frisk och sund
fick vart höns en kärleksstund.

Men lilla söta hönan Agda
hon blev blåst på ovansagda.
Tuppen skulle just hoppa på'na,
Agda titta ur ögonvrårna
men det blev ej som Agda trodde.
Tuppen bara stod och glodde
tills han plötsligt med en snärt
slet en fjäder ur hennes stjärt.

Agdas blod i pulsen brände,
hon stod still, men inget hände.
Flera veckor efter den dagen
var hon den enda oskulden i hagen.
Varje dag i alla väder
ryckte tuppen ut en fjäder
och en dag - det är synd och skam
titta' Agdas rumpa fram.

Agda skämdes och grät och tjöt
var gång tuppen en fjäder snöt
och en dag blev det för mycket.
Agda svek för det inre trycket,
för sorgen och kärlekskvalen.
Nästa gång han kom, blev Agda galen
och hon skrek ut i falsett
Hörru du din jädra sprätt!
sa hon.

Nu vill jag ha ett ärligt svar
varför du mina fjädrar tar.
Varför nobbar du mig i ett kör
det du med dom andra hönsen gör.
Tuppen svarade smått generat:
Du, jag älskar dig passionerat.
Allt du ber om det skall du få
men jag vill ha dig naken då!"

(Cornelis Vreeswijk, 1969; inte illa av någon som liksom jag läste Fantomen men han gjorde det för att lära sig svenska, originalsidan hade huvudlänkar till Cornelissällskapet, jag träffade honom med Tre damer en gång som 12-åring)

"Har visor något värde? Nu när man är död?
Så länge jag sjöng dem, fick jag dagligt bröd.
Nu ger jag dom till alla och envar.
Och jag menar att: visor tillhör alleman.
Den som ej kan sjunga lyssnar på dem som kan.
Och ingen vet vem visan skrivit har.
Visst får du ärva visorna, jag lämnade dem ju kvar."
Cornelis Vreeswijk
"Preliminärt utkast till evt. funderingar kring mitt framtida testamente"

LPWJ 17/11/08
http://lordparzifal.blogspot.com/2008/11/gotlndsk-lundellsk-version-av-cornelis.html