jag känner aldrig
att jag räcker till
det är alltid något fel
på mig

så jag drar mig undan i tystnaden
i mörkret hos ensamheten
där tårarna får falla fritt
som stenar mot glas
och jag går barfota på skärvorna
blöder smärta
låter hatet mot mig själv växa

ser mig själv i spegeln
krossar den med näven
så att den blir lika trasig som jag
jag skrattar åt mig själv
brister ut i tårar
ihopkurad på golvet

skriver ner mina tankar och känslor
i en liten svart bok
som ingen någonsin får läsa
där försöker jag stänga in mig själv
gömma all min smärta mellan raderna

stänger in mig själv
för att glömma bort mig själv