Kärleken är groteskheten i mitt sinn.
Drömmar är av ondo,
och kvinnan en best,
den best som leder mig i fördärvet.

Maran hugger efter mig,
skär mig i själen,
och ger mitt dunkla sinnelag en dödlig törn,
och dränker mig i mitt eget blod.

Att skiljas är att dö en smula - säger de,
men jag dör nu, utan att skiljas,
fri från tvåsamhetens hot,
dräpt av ensamhetens hydra.

Den onda matriarken dräper min frihets sista uns,
och mina ben splittras till intet.
Hon, just hon är min bane,
min förledare, mitt slut...