Det är mörk om natten när jag går turen genom skogen

plötsligt lyser månen upp stigen och jag kommer fram till den gamla träbron

Jag lutar mig mot räcket, det höll nu med

Månens ljus sprider sig över vattnet, svart, gammelgäddan ligger nog där och sover

Tittar ut över vattnet och månens spegel nästan bländar mig

ser hur fladdermössen leker över vattenytan och träden....

Vilka tokar de ska sova nu, det är kallt, vinter..

Men de har väl blivit lika tokiga som världen i övrigt....

Jag vrider huvudet och tittar över axeln....

Så tomt, där stod du förr, kallade mig Mortischa i månskenet...

Ja visst gör det ont fortfarande men nu är brons räcke bräckligare än mig...

Jag har gott vidare, med hjälp av mina vänner, känns befriande... tomt....

Jag träffar dig mycket ofta och tyvärr är känslorna mer idag, den förlorade sonen

Det vrak jag putsade upp är på väg tillbaka i förfall....

Jag står kvar , lutar mig mot räcket, ser ut över den vackra bild.....

svart vatten, månens sken, spegelbilden, fladdermössen....

Ler, skakar på räcket, det håller ett tag till, går hem till mina och hans barn...

Vårt hus, våra hundar...

Kommer hem, det piper i mobilen, SMS.

"Tack för en underbar nyår, den blev minnesvärd... TACK.. Du är underbar, vi ses snart igen. Kyss "

Ja kanske gör vi det, om inte annat var det en underbar nyår som gav mig hoppet tillbaka och mycket glädje att leva på en tid...