Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

No. 330

Stänk av substans
Fingeravtryck från flottiga fingrar

Passage över kammen
Endast behöriga äga tillträde
Jaga din framgång när löven ber dig att stanna upp

Varför?

Du bar ditt liv ömt i famnen när du skadeskjuten föll i kassan på Hemköp.

Jag vet; jag fanns vid din sida när vi steg in i vakuum
... drömde om en framtid där vägen upphör

Du var ismannen, jag var kylan.
Du var lågorna, jag var elden.
Du var visaren, jag var tiden.
Jag vet, jag vet allt.

Beträd ej min tomt om du har något att sakna.
Beträd ej min tomt om du har något kvar att förlora.
Beträd ej min tomt om du har luft kvar i dina lungor.

Jag såg ljuset.
Jag såg mörkret.
Jag var vinden.
Jag var träden.
Jag var ängarna och jag var dalgången.
Jag var skrattet och jag var gråten.
Jag var intet och jag var allt.

Men tiderna förändras:

Jag är ett sjukligt fenomen.
Jag är en del av livet.
Det finns ingen klar gräns.

Ingen undgår mig.

Jag är ungefär var tredje kvinna och var femte man.
Jag är varken något farligt eller hotfullt.

Jag är halva serien.
Ni har ingen beskrivning på mig.

Jag är ett slutgiltigt tillstånd
Jag är den medvetna handlingen.



Sedan länge slocknade cigarettfimpar utspridda på den våta asfalten
Spår av liv --- Tecken på död

Öppna din mun

Jag är på väg...




Fri vers av Sapa Inca
Läst 535 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-01-21 14:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sapa Inca