Två lögnare och en sanning.
Jag bryr mig inte om sanningen
jag vill bara följa mitt hjärtas sanning.

Men ni förstör.

"Du vet ju hur det är.."
Nej, det vet jag inte längre.
För ni båda säger olika,
men hävdar att ni säger som det är.
Jag orkar inte med er.

Jag var glad,
men det var väl för mycket för er.
Nu vill jag bara rymma
för jag vet inte vad jag känner längre.
Tack så mycket.
Jag vill inte stanna kvar men vill inte heller gå min egen väg.
Finns det inget mellanting,
förutom att leva sitt liv i en kappsäck?
Ni kamouflerar era egon
med omtänksamhet.
Snälla, bara var tyst.

Trampa ner min glädje i marken som en obetydlig insekt och låt mig höra baksidan av sånt jag redan vet.

 Min slutsats är,
jag har sanningen
så ni kan sluta ljuga nu.