Isblå kyssar på vägen ner för Mörkagatan
lämnar ett diffust minne av värme mitt i snöstormen
Molande fötter ville ändå gå hem
men din trappuppgång är nära och vinet hade nått hjärtat
Hjärnan somnade redan då dina fingrar räknade revbenen
under klänningen

Ögonen öppnas slutligen
samtidigt som den sista nödutgången stängs
Ljudet av blixtlåset får värmen att frysa efter ryggraden
isen gör kroppen tung och orörlig

Läpparna försöker förtvivlat få dig att sluta
utan att såra eller förvirra
Men någonstans långt tidigare under kvällen
hade din input för information slutat att fungera

Utvägen blir att följa det konceptet
stå tillsvars för den sista ölen
sluta ögonen och försvinna
långt bort från smärta och brännande panik


Snön faller vit på Mörkagatan
Fyra våningar upp sitter en kvinna i en dusch
Hon skrubbar ångest och isblåkyssar från kroppen
försöker vränga huden ut och in

En kvinna som inte längre är jag