Jag läste dina dikter en afton när jag fann
ett ord som var så vackert, en tanke som var sann
Dom kom ur skilda världar, som kvinna och som man
dom bodde där i dikten och älskade varann

Ja ord kan vara stora, märkvärdiga och så
men helst ska dom va vardagliga och ganska små
För ord ska inte lysa i egenmäktig glans
som om dom inte visste att andra också fanns

Du skrev en rad om kärlek och folk som folk är mest
och genast blev min vanliga afton till en fest
Det tarvas inga hjältar och inga superkvinns
för kärleken är ändå det vackraste som finns