mitt liv skulle inte vara så här
inte för att jag drömde om något särskilt liv när jag var barn
men jag trodde nog att jag skulle gifta mig
och gå till ett jobb på något kontor
kanske få några barn - för det skulle man ju
min man skulle vara snäll
och komma hem till middagen klockan fem
och sätta sig vid ett dukat bord
pussa sina små vackra barn
med stora bruna ögon och glada munnar
sen skulle vi äta och vi skulle skratta och vi skulle berätta om allt roligt vi gjort
sen skulle barnen lägga sig och vi skulle sitta i soffan
och prata om allt som är viktigt

sen skulle barnen bli större och kanske några fler
jag skulle jobba hemma - jag drömde om att rita hus eller skriva böcker
vi skulle åka på spännande resor
med tält och trangiakök
till fjällen och till havet
vi skulle spela krocket och badminton
vid en röd stuga i solnedgången
och filma allt med en superåttakamera
alla skulle vinka till pappa som filmar

barnen slutar skolan
och åker ut i världen
och skaffar ett eget liv

jag och min man
ser varandra igen
gråsprängda och tyngre
med ömhet och värme
med stoltet och glädje över våra härliga ungar
som blivit så lyckliga världsmedborgare

ojoj nu börjar jag verkligen spåra ur ....

finns det några lyckliga familjer längre
för jag känner inga