på kvällen
när solen går ner
och du inte är här
som du aldrig är
när alla lampor är släckta
så ligger jag vaken
i mörkret
med dig i tankarna

genom gliporna
i min persienn
ser jag en stjärna
på natthimlen
stråla
precis som dina
änglaögon

allting är så tyst
här finns inga fåglar som kvittrar
eller bilar som kör
och vinden i träden
susar
viskar ditt namn
och jag drömmer mig bort
till en plats lika underbar som din famn

jag sätter mig ner
vid mitt kärleksstaffli
målar ett porträtt
av dig
men de är så svårt
när de inte finns några färger på min palett
eller ord i mitt vokabulär
att beskriva
definationen av underbar

och regnet faller
smattrar
mot mitt tak
jag kryper ner under täcket
försöker hitta värmen
trots att du är så långt bort

ändock så nära
i mina tankar