Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Näckens blomma

Näckens blomma
sover under frusen sjö:

 

bland långsamma skalbaggar fiskblänk
växer vajar mitt hår
mörkt bland näckrosrötter

pressar mina bröst mot den grovporiga ytan
mot rymden
snärjd i Gaias nät
spärrar ut mina fingrar mot den grå isen
rymd här nere
konturer av mörka hus
träd
stjärnor som fallande gnistor
ristar eldspår över mitt pansarglas 

vid aftonstjärnan
vänder jag bort mitt ansikte   


Fri vers av Måna N. Berger
Läst 662 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-01-29 01:56



Bookmark and Share

  Carola Zettergren
Hejdlöst vackert skaldat!!!
2009-01-29

  Berit Robin Lagerholm VIP
En otroligt finstämd trollbindande text.
Sago-Lik
2009-01-29

  Eva Langrath VIP
Text och bild skapar en fötrollande snärjande känsla av möe med smärta och uppgörelse. Bokmärker

Eva
2009-01-29

  Ronny Berk
finstämd, naturlyrisk poesi med mänsklig anknytning, eldspår och stjärnor i uppgående och fallande turer, tycker mycket om...ja...
2009-01-29

  kath
"Snärjd i Gaias nät" ... en rad som fångar mig liksom resten av dikten .. men just vid den här raden stannar jag upp ... och funderar om jag känner mig trygg i den tanken eller fångad .. det var spännande att få den reflektionen...

och under isen ett annat universum ... en plats, likt det runt om oss, där vi inte kan leva utan hjälp av syre och skydd utifrån ..
Intressanta tankar o känslor kommer när jag läser ....
2009-01-29

  Larz Gustafsson VIP
En vacker text och en snygg bild.
Men skymtar jag inte en viss tragik i texten? Handlar det månne om en drunkning?
2009-01-29
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger