Han står där nere på bron
med vattenfallet som fond
här uppifrån ser hans kala hjässa
i den yviga kransen av grått hår
ut som ett ägg i ett fågelrede
och det är den nog också
för ännu om hundra år och mer
ska hans tankar flyga omkring
bland människorna
och trösta dem som
grubblar över döden

Han ser på regnbågen över vattenfallet
han vet att den består av miljarder droppar
och varje droppes färd genom regnbågen
är som en dag
och jaget är summan av alla dagar
och summan av alla jag är
mänskligheten

Hans ansikte är bistert
och ögonen allvarligt forskande
men det han ser och det som han vill förmedla
till oss där utanför hans tid
hans liv på jorden
är skimrande
som regnbågen