Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vet inte vad det är med kvällen

jag vet inte vad det är med kvällen
den är alldeles bortkastad
sitter och gnager på sig själv

som en loppbiten hund

det tillhör väl dessa kvällar
och dessa mornar
ett sänklod av frostsmitt järn
i bröstet ett tyst skrik

sedan blommorna är strödda
och manegen krattad

antagligen är det så
att det hör till
som ett arv från blåa rullgardiner
med sprickor i väven

okända stjärnbilder och fotogen

jag klappar kvällen lite valhänt
men den vill sig inte
den ylar över sig given
om ögonen och sängen och allt




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 237 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2009-01-30 23:36



Bookmark and Share

  Eva Langrath VIP
Texten går rakt in i hjärtat, du förmedlar känslan av den djupa ensamheten när man just känenr sig som en loppbiten hund.
Ordvalet ock kompositionen av texten är helt suverän.

Eva
2009-01-31

  Carola Zettergren
Sitter och gnager på sig själv som en loppbiten hund... Suveränt skaldat av dig!!!
2009-01-31

    Tea Alex
Känner igen mig, kvällar överhuvudtaget är svåra emellanåt för mig. :)
2009-01-31

  Larz Gustafsson VIP
Traumatisk vånda?
Vi bär med oss så mycket...

Jag tycker om ordvalet i din dikt.

Undrar om rättstavningsprogrammet i Word reagerade på "frostsmitt"...
2009-01-31

  kath
de här tre raderna stod ut bland de övriga ... alla fina men de här bar för mig bilder av att "Kura skymmning" .. den där stunden när tystnaden var nästan som där att ta på .. och man visste att nu övergick dag till kväll till natt --- och ännu en dag hade förflutit .. en stund av reflektion .... mycket vacker dikt och så talande om varje dag transformationer ...tack

"antagligen är det så
att det hör till
som ett arv från blåa rullgardiner
med sprickor i väven"
2009-01-31

  Johan Bergstjärna VIP
Kramar en famn av min kvälls glöd in i dej...
2009-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger