Mina sånger blir så glada
när dom får komma ut och träffa folk
Dom litade väl på min stora svada
när dom valde just mig till tolk

Och jag skriver så gärna små nyckelord
på kuvert och avrivna almanacksblad
och rätt som det är så är sången gjord
och då blir jag så innerligt glad

Jag myser när orden leker tafatt
dom flyger i flockar dom simmar i stim
jag hör deras rop deras klingande skratt
när dom stannar och vänder i lustiga rim

För vart och ett av dom ord som stannat
har tusen andra flugit förbi
det handlar om ett men det kunde vart annat
så är det med min poesi

Ett ord kan vara så klart och konkret
det kan verka så tydligt och vist
men det kan också röra vid sånt som vi vet
att vi aldrig kan säga precist

Ibland är det bara en gest och en ton
som inga bokstäver fångar
det kommer ur själens skymningszon
ur känslornas irrande gångar

Det är nog fragment av en nynnande sång
som klingar så svagt och så fjärran ifrån
den är kanske evig men åtminstone lång
den erbjuder sig som ett lån

Ibland vill jag byta med er mina ord
jag vill flyga i luften som ni
och inte bindas vid kropp och vid jord
jag vill vara som tanken så fri

och vila en stund i en tillfällig rad
som skrivs med en trubbig penna
på ett hastigt avrivet pappersblad
en rad - till exempel denna