känner jag ingenting annat än smärta
för det gör så ont
Så automatiskt går jag undan, håller mig undan
Vill inte träffa på någon så länge som jag känner denna sorg
Så där sitter jag nu ensam i ett hörn för mig själv i tystnad och får inte fram en endaste ton
förutom en och annan snörvlande tår
Och där lär jag sitta och fundera ända tills jag har hunnit slicka rent
mitt hjärtesår
Ända tills jag kommer på att förlorar jag en så står mig tusen åter
Så det är när jag kommer på det som jag slutar och gråter
och tittar fram igen
Tittar fram och åter ler emot solen

Med ett brustet hjärta ………..

Ken Cassel
4/1-09.