Det som en gång fanns,
bränner i mitt inre,
det som fanns var Du...
Det som fanns innan dig var mina drömmar som
sattes åt sidan,det blev våra drömmar men förändrade.
Svårt att se ett lyckligt slut när man älskar nån.
Alla minnen och alla ord ekar i mitt inre.
Får de inte att försvinna,
kan någon dämpa dem åtmindstånen?

Fruktansvärt,det ordet har fått sin innebörd nu,
det är precis så det känns.
Värt att frukta,ja det var tanken om att VI tog slut.
Nu är det inte längre en tanke utan min verklighet..
Dina läppar kommer aldrig mer möta mina.......