Nu kommer jag ihåg allt igen.

Tystnaden och ignoransen,
ditt skumma sätt att vara.

Vill inte ha det igen,
vill inte känna på det igen!

Jag dumpade allt,
det du hade kvar hos mig,
som en antydan,
på att jag inte vill mer,
inga mer besök av dig....

Dra,stick,lev ditt liv....

Två trappor ner,
det är där du är...

Lev ditt liv,
gå inte upp för dessa trappsteg igen...

Låt mig vara,
i fred...

Du borde redan nu
varit över mig,
det skulle då varit annorlunda..
För då skulle du kunnat ta mig som vän!

Men jag går inte miste om nåt,
inte nu heller...
Jag får bättre,
kan bättre,
vill bättre....

Inga tårar skall fällas för dig mer.
Även om jag skulle förmodan bära ditt barn!

Hejdå mitt hjärta,
lev och njut..
Ta vara på livet!