Här i landet lagom
är vi alla lite bakom...

"Det var ett lagom litet mord ni begått,
men det är inte lika allvarligt som skattebrott,
och nu vi skall
se på detta fall
om ni nu var två,
kan ni inte då,
skylla på varann
så vi slipper ta er ti' Hall,
ty, utdela domar kostar pengar;
Nej, hellre våldsmän på solbelysta ängar!"

Ja, här i landet lagom
är vi lite bakom...


" O, du var en snygging, ska vi dra hem till mej,
krypa ner i kojen så jag får kyssa dej,
och krama dig så,
det blir en utav två,
penetrering och petting,
jag tar av dig din klänning,
du runkar min kuk,
så jag ger dig ett sprut,
och det dära' med gummi,
de e sen nittonnitti försvunnet..."

För här i landet lagom,
är vi lite bakom.


"Oj, flicka lilla du, det var tur att du kom,
du har tagit emot en smittad krakes spörm,
stackars lilla du,
men med detta ska vi ta itu,
så du åter ska bli frisk,
men först ska vi ha pojken pilsk,
så han inte smittar flera,
Bona sera, bona sera!"
"Men snälla doktorn,
jag älskar honom,
så jag tänker inte göra det,
han håller på integritet...

Ack här i landet lagom,
är så många bakom...


En vecka, två, flera veckor går,
och en efter en flera flickor står,
hos doktorn redo,
att undersökas nedom,
bältets höjd,
att checkas varje hemmoröjd,
med näven uppi,
för att fina lede fi,
I-ländernas epidemi,
Gonnoré, klamydia och HIV
och doktorn finner desamma,
som hos flickan inna'...

Ty, här i landet lagom
är så många bakom...


Översten och fänriken vankar där av och an,
ser sig om på kaserngårn, där står endast tretton man;
"Hur tror ni det blir,
om hela folket flyr,
och ingen vill kämpa,
för skog o land o glänta,
vårt heliga Svenska land,
om riket står i brand?"
En endaste pojke reste
sin högra hand och väste;
"Det blir väl vi som får stå opp,
som Sveriges enda hopp!"

Och tyvärr i landet lagom,
blir det dessa som blir lämnade bakom...


Och ur Svea rikes endaste stridsvagnstorn,
stack kaptenen ut huvudet och låste sitt korn,
på ett mål i fjärran,
och sen blev det ett herrans,
liv från byråkrater,
"Ni får ju int' använda svenska vapen!"
Så Kaptenen hissade vit flagg,
och klädde sig sen i "drag";
"Ska ryssarna ta mej,
ska jag visa att jag e gay,
så, honnör kamrater!
Givakt, stolta soldater!"

Och sen i landet lagom,
valde kaptenen att inte längre va' bakom...


Kalle han står redo på morron,
känner ångestkylan över torson,
han tar sin låda,
har i röven lite klåda,
tar näven ned i byxan,
kliar sig i klykan,
sen stämplar han in,
på den pittoreska industri,
där han jobbat i tio år,
och nöjt sig med vad han får...

Ty, här i landet lagom,
väljer man att va bakom...


Kalle hostar till och spottar, fräser
som vanligt, i trädammet sjukor jäser,
och han i SIA slår opp,
att LOs röda topp,
hon har en gräsrotslön,
sextio tusingar för faen,
då en usel arbetare
stressar ännu mer,
än en person i kostym,
som oroar sig för nästa parfym...

För här i landet lagom,
väljer vi att va' bakom...


Men Kalle hostar till och faller ihop,
blir tvungen att åka till sjukhus då,
blir inlagd ett tag,
och vårdad av ett sjuklag,
men han tänker ta ton,
han tänker;"Revolution!
Nu måste det bli slut på skiten,
låt oss ta kål på eliten,
o ska man bara jobba för deras brö'
kan man lika gärna kämpa o dö!
Ack, svenska folk vart tog ni vägen?
Följ med på färden!"

Och där han tog sitt första steg
för fred och frihet han stred...

...för här i landet lagom
har vi för länge varit bakom...