När jorden avtecknar sig som en jacuzzi i sjön.

Där någonstans en bit utomhus
börjar vi.

Där nere går tvättmaskinen, hela Ljungen doftar rosa sköljmedel
och när jag gick förbi pizzerian var det stängt klockan var tio.
Som man slår knäna och färgar jorden!
Smågatorna står som fotografier
Jag gick iväg och var borta i en dunge    
    det är jag
att inte säga något
och aldrig sluta hoppas och
jag tror på något mer och när vi byggde
och spikade i lövträden
Vi var på väg.
Men alla måste alltid hem i solnedgången,
ingen vill gå hos mig till morgonen
Ekot alldeles milt efter dom, och så tomt på folk så öppet här
 Då kan man kalla genom kvällen utan oro
Läpparna smidiga sköna ja och
natten är en dom den är tom, endast en impuls driver över markytan.
Längtan aldrig ihålig och bitterheten
 aldrig så ljuv