Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ytterligare en gammal dikt som fortfarande berör mig, kanske även någon annan om jag har tur...


Längtan



Ovanför mig är himlen mörk,
under mig är jorden svart
och runt mig är luften kall.
Ensam håller jag på att klämmas
mellan himmel och jord.
Ingen flyktväg och inget gömställe,
bara ett alternativ:
Stå kvar och krossas av min längtan,
klämmas av min oro och rädsla.
Dör jag så dör jag,
annas får jag leva med dig.




Fri vers av Anna H
Läst 758 gånger
Publicerad 2004-06-01 18:28



Bookmark and Share

  Roger VIP
Brr. Vilken styrka du släpper loss!. Kraftpaket med tryck från alla håll och sen slutets fatalistiska ickeval. Snyggt!
2004-06-01

  camilla2
var fin! Och vilken skön bild du har fröken sommar!
2004-06-01

  Ola Rydberg
Den här var riktigt tung och bra
man står liksom där i mitten och kläms
Snyggt !!
2004-06-01

  Tothem
...längtan som driver en framåt? Sorgsen men ändå positiv så känner jag. Tycker om din dikt!
2004-06-01

  Rachel Roth
....starkt om längtan...att låta det lilla jaget krossas för att öppnas i något större?
2004-06-01

  Myself
Fin, jag gillar den
hälsar Myself
2004-06-01

  Hans w-art Westlund VIP
påtagligt stark dikt med ett bra flyt på språket, fick lite "det ordner sej" känsla
2004-06-01

  PPQ
är underbar och jag kan lova dig att den berör ha en bra dag
2004-06-01
  > Nästa text
< Föregående

Anna H
Anna H