En alldeles för mörk decembernatt satt jag mitt i kylan även att jag var inne och satt framför spisen.
Kylan kom innifrån, hjärtslagen hopade sig om varandra som krokar som fastnar i varandra och inte går att bryta isär.
Kylan spred sig lika snabbt som mörkret runt omkring mig.
Mina ben började skaka av kölden, den kalla kölden du lämnade till mig när du tog dina saker och försvann ur mitt liv.
Kylan var nog det enda jag fick av dig, förutom hatet, sorgen och rädslan förstås.
Du bara lämnade mig här i den värsta någonsin tänkbara misär.
Jag vet hur det känns att älska någon man hatar
Jag vet hur det känns att förlora någon man älskar
Men jag vet inte hur det känns att få tillbaks någon som man vet behöver som mest
För vad är kärlek utan längtan?
Vad är kärlek utan hat?
Skulle det kunna kallas kärlek om man fick den man helst ville ha?
, utan att vänta en vecka eller några dar?
Vad vet jag egentligen om allt det här?
Jag har ju aldrig varit riktigt kär…