Alla människor här.
Hela salongen full
Av fjuttiga violiner

Det
Finns inte ens ett eko
Av något annat.

Vi Råbarkade
Måste älska till pukornas brak
Vi Råbarkade
Har kärlekar som vulkaner
Vi Råbarkade är de som lever
I solen

För läxan är denna:
Jag är kanske en annan än den du tror.
Jag är kanske tiotusen galaxer mer
Än den stjärnskugga du ser
Jag är en Man. Bara en man.
Inte en pojke. Jag kan aldrig mer vara en pojke
Som skriver sötheter och låtsas att kärleken inte bränner.
Jag är en man som vet att kärleken förgör och dödar och föder.
Om detta kan jag skriva. Men det blir inga sötheter.