Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kylan

 

 

om nätterna när du var ung

silade du månen

mellan en handfull pennskaft

bar en kraftig lögn i svalget

hade blå ögon

slipade till azurblå kristaller

 

trodde dig veta så mycket

om vilka fåglar som aldrig

bars av fönsterblecken

till de slutna rummen

 

redan på den tiden vilade arsenik

och läppglans

över skolans kateder

 

och du anade

 

du lärde dig

genomskåda avstånden

genom att placera

barstolarna rätt i köket

att ha ett tidlöst

förhållande till det som sades

vid pentryt en måndagskväll

 

du smög med råttorna

bakom ridån

till asplövens port

som slog ut

sina armar i sinom tid

att väntan var en pil att

hålla nära inpå

hudens små mollusker

 

när du var ung

fick du lära tacksamhet

medan syskonskaran diagnostiserades

förskonades du med afasi

 

tidsrymden räckte till

bara de oumbärliga

och man sjöng deras lov

 

när du var ung bar dräkter i kulört

och förvisades till de förlorade gränder

där slödder och patrask

grävde sin åtrå

ur din färglöshet

 

 

 

när du var ung

fick du lov att vara

allt annat

 

än just

detsamma

 

 

 

 




Fri vers av John William
Läst 528 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2009-02-17 14:42



Bookmark and Share


  Jocy Joyless
du är bra, den var bra!
2010-11-21

  Carola Zettergren
SUPERBT!!!!
2009-02-18

  Karin Andreasson
Riktigt hänförd ju. Applåd! Gillar att väntan var en pil att hålla nära inpå hudens små mollusker..
2009-02-18
  > Nästa text
< Föregående

John William
John William

Mina favoriter
Manuskript brinner inte