Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sireners sång, Syreners gång

 

tvinga dom att älska

pådyvla min kärlek

få dem att älska

häng dom med avskybefläckad snara

i betongen

stöp dom

likt stjärnors kandelabrar

lång långt bort

slungade till kärlekens ingenmansland

dom ensliga kärren

 

ge dom förbrukade gestalter

med nött lyster

svep in dom i begagnade pärlor

från källor de aldrig smakat

 

tvinga dom att älska

pådyvla min avsky

kanalisera deras hat

bränn dom med glas

reflektera mig

deras hud som fnöske

 

ställ dom nakna inför varandra

låt dom snudda vid varje lem

hur tungt det är bära

hur sunt det är

så nära

 

sireners sång

syreners gång

inuti varandra

hämnas inte

 

en kista på botten

regla den

och alla barnen

som tror på det dom ser

 

pådyvla dom en villkorlig kärlek

men en ovillkorlig dom

ge dom min rosa cell

ge dom koppar att fylla

låt dom tro att dom är fria

vagga dom med tillit

och dränkt dom först när magin lossnar

från tjäran

 

ge dom mina nycklar

men håll inne med alla svar

hata dom som dom vanskapta jävlar dom är

älska dom först efter midnatt

när ingen ser

bottenfrys deras tankar

med isen från våra hjärtan

tvinga dom att älska

älska dom




Fri vers av John William
Läst 408 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-02-18 20:42



Bookmark and Share


    Melona
hm, ska funderara över den här ett slag

tycker om tempot, som känns lätt rasande, din sammanhållna ton och rytmen, tja, jo, jag ska återkomma, dock vill jag du ska tänka på dom, de, dem...
2009-02-19
  > Nästa text
< Föregående

John William
John William

Mina favoriter
Manuskript brinner inte