i bland ser du mig dra förbi hovdamerna vid norra allén
och så de klappar med sina kastanjetter av motvilja
och begär

jag brukar bära en hög cylinderhatt med en prålig plym
skymtande fram bakom vänster öra, ovanför genomborrade
zigenarörhängen, och diverse krims krams runt vrist
och handled

dörren öppnas då

stängs igen några sekel senare

under gravmonumenten och inskriptionerna
uthärdar jag sedan mina smarta drag

påminns om hur jag slog ut en kung
och drottningen med löpelden;
ordens ifyllnad

jag brukar röra vid tarotkorten
som du tar dig för munnen

när något olagligt
vandrat ut med pipans krut

i bland rämnar jag som en spegel
aldrig förut
rämnade jag som en spegel
och blev spillrorna uti kopparrören

somnar nu kyssandes