Vad är du bestående av?
Kött och lustar?

eller slamsorna av hjärtat
på krucifixen?

I nyvuxet, grönt gräs

        revor i kjoltyget

och runt: doften av dagg
       brottas med knotten.

Är det ni
i ständig groll?

Och jag,
vad är jag?

om inte blott en dagens vapendragare

och skogarna vet
när rustningar tas på.

Och revoulutionen kom
den var sexigare än någonsin

bladlössen kröp fram ur jorden.

Vi väntade långt om länge
ute på Gustav Adolfs torg

med banderoll och plakat

"Upp till kamp!"

och stuvade sedan in dem i kappsäckar.

Någon sa:

"Kriget har sitt anskrämliga ansikte"

och vi sydde genast ihop det med imman
från emaljögat.

En väldig vas gråter vittrade stålblad

blomman står bredvid dövstum
lamslagen av den nakna kylan

och skuggan av halshud

varje steg åt sidan hindrar oss,
går till himlen

    men vi kan aldrig veta.

Något säger mig att även du,
Leviaten,
stod i fronten av alla led

                  Vore det inte!

                                        för sekreten du infiltrerade

Vore det inte för själva friktionen!

                                   Vore det inte!

för rivningskåkarnas
skyhöga kaserna olycka

föll de mot regnet som
                                   det nu faller hårt

                    mot oss?

Jag antar åtminstone jag fann svårigheten mellan
alla skrivna rader;

är det inte kanske för gravfälten

på vid gavel

vi unisont klappar våra klövar dovt?

Är det där man kan räkna med synnerv
och förnimma helighetens kreatur utan din korrektur?

Numera
släcker jag lampetterna
med kistlockets bälg

innan jag träder in i märg och skallben

flämtar jag till: någon måste göra det.

Och det är omåttligt svårt

att där piraterna inte själ ängslan,

lyckas uppbåda kraft under kranarna
och hamnstadens förflutna

spolades ner.

I samma stund
man repade hennes mod

föll en resevoar

med timjan från orienten
- gatloppen över taskigt anlagd kullersten

Minnet sviker!

men några skrivna rader
som än fattar grepp om ärvda plastfjädrar:

En gång simmade jag ner
                                        till botten av en lagun.
Jag kunde nudda

vid dig
där du var fridlyst.

Alla solstrålar bröt enkelt
vattenytans

porslintäcke.                           På väg ner i djupet

                       hävde jag mig
med hjälp av korallerna

- som man inte fick röra.