det är en stad,

ett du och jag

och mellan varje mening,

tar alltid något slut

jag kan inte

känna mindre

men försöker

du tar stegen bakåt

jag ser i dina ögon

när vi faller

¤

möter dig på bakgator

ser i dina ögon, vännen

hur skator tar allt som glittrar

men,

mina ord är

matta..

svarta, nu

och du behöver inte vara rädd,

de tar mig aldrig härifrån

du kan ramla in i hennes tomma port. du kan

ångra mig,

en gång till

bara så tätt

tätt

intill

hennes mjuka läppar

och jag kan ramla här utanför, i spåren

fasaderna upphör

har jag hört

någonstans,

tar himmeln vid