Hån

med vänner i soffan och bortvänt ansikte

för det hörs på avståndet till lurens mikrofon och skiftningen till den omedvetna men invanda artikulerande höjda showrösten - och jag har själv sett såna samtal
där jag just tänkte:

ok, det är så här

det går till

det ska väntas ut

det tog sin tid men

kom till slut

det tog sin tid men jag har erfarenhet

från många år

många omgångar av feststinna bekräftelseböner till

väntande publik

liksom då

förundras över exaktheten, utsattheten, mentaliteten, och skoningslöst frånvarande samveten

orden gör mig inget

och heder för raka besked

men åter jag på andra sidan
lite avsides men upplyst
utpekad

nu

med orden:

nä fan

inte är                         jag

inte fan

kan väl                     jag
       bli

       kär

                                   i   D I G

trodde du verkligen jag

liksom du

skulle glömma

h  å  n  s  k  r  a  t  t  e  t

efteråt

trodde du