De var nåt
Nåt som fick mej att tveka
Du lovade allt
Men du frågade efter andra
Om jag var att lita på
Eller om ”skulle ta hand om dej”
Hela livet ut….

Tvekande, bevekande
Så insåg något inom mej
Att det jag trott
Var nåt helt annat
Än det som var
En venusfälla

Man tackar sin lyckliga stjärna
Att det som man trodde
Som man var beredd att satsa på
Redan glömts av vederbörande
Kärleken som man trott på
Var bara nåt, ”istället för”

Den stjärnan föll
Och den önskan som man kan
Göra vid det fallandet var nog redan uppfylld
Jag kom undan, i blotta(de) förskräckelsen

Det känns nu som
Likt en vacker men köttätande blomma
Så lockades man av något
Men tvekan så slog fällan inte igen
Över mej… i alla fall