Jag har knackat dörr på alla änglars hus,
kupat mina händer trots torkat regn.
& ekot som slåss för sitt liv mot håliga väggar,
som utpräglad ömhet jämside med sorg.
Så som han söker lyckan i botten på ett vinglas,
men finner inte spegelbilden som ett tecken.
Så jag vandrar i flingor som fastnar i mitt hår,
för envis för att ge vika för innerlig kyla.