Min fina, du
Jag hatar dig

vänder ut och in på skinnet för att komma loss
för behovet är för påtagligt

Min fina
Jag åtrår dig

skriker ut saknaden av lätt beröring över mitt lår
Så spring!
Så spring inte!


Min fina
Jag avskyr dig

Du, far till mina ofödda barn
Du, far till mina stunder i förtvivlan

Min fina, du
Jag älskar dig

skulden vilar tungt på dina axlar
Kvävs!
Kvävs inte!

-Och jag är ledsen, så ledsen.