En gammal dikt jag kom att tänka på. Men jag tror egentligen det var en annan jag tänkte på...




Ur något så torrt och sprött
ja, nästan dött
kryper du fram.
Du, vackra fjäril,
med vingar av livskraftens
röda, prunkande färg.
Du, vackra fjäril,
glänsande av blå fridfullhet.
Den blå tomheten varifrån allt kommer
och allt skall återvända.
Du, vackra fjäril,
skälver, fladdrar iväg,
sitter plötsligt stilla.
Kommer och går som du vill.