Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ombytta roller och nu är du den svaga av oss två

det var så kallt den oktoberkvällen
att dina tårar nästan kändes varma
när de rann längs med min hals

du snörvlade tyst mot min axel
och jag hoppades att mina andetag
skulle räcka
för inga ord gjorde det

hade inte menat att
få dig att bryta ihop så totalt
och när du långsamt satte dig upp
lyste månljuset över ditt plågade ansikte

jag vände bort blicken
och du tittade ner på marken igen

tänkte att egentligen förtjänar du
det här
nu vet du hur det var för mig
alla gånger du blundade när jag föll

du sökte min blick igen och jag
svalde ilskan för att möta den
förlåt sa jag
förlåt för att jag inte längre kan älska dig

*


Fri vers av closer
Läst 616 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2009-02-22 18:04



Bookmark and Share

  dagbokspoesi
Vilken klockren text.
2010-11-09

    ej medlem längre
Det här är en av dem bästa dikterna jag läst. Det hugger till i hjärtat och gamla minnen kommer fram igen.
2010-09-12

  glittertindra
gripande skrivet och bra skrivet om tårar från den som borde lyssnat för länge, länge sedan...
2010-01-05

  klagosång och fågelkvitter
"det var så kallt den oktoberkvällen
att dina tårar nästan kändes varma
när de rann längs med min hals"

Inledningen känns stark och jag älskar citatet där du med korthet lyckas beskriva så många känslor och stora delar av miljön i ett. Du får mig genast att känna dessa varma tårar, vätan som rinner längs halsen och kylan som uppkommer där tårarna runnit, då luften är så kall. Tack vare att du nämner den kalla oktoberkvällen och inte bara skriver kvällen, gör att jag uppfattar det som att personerna befinner sig utomhus och får direkt intrycket av den ordinära och för oss väl igenkända oktobermånaden som också definieras som hösten. Med kylan och det tidiga mörkret som den för med sig.

"du snörvlade tyst mot min axel
och jag hoppades att mina andetag
skulle räcka
för inga ord gjorde det"

Det här citatet berör en verkligen och man förstår genom att läsa det, att kroppskontakten här i situationen är viktig. Huvudet mot någon annans axel. Närhet. Jag tror, precis som personen i texten hoppas, att personens andetag mer än nog räcker. Det inger troligtvis en lugnande och trygg känsla som visar på att personen är med henne/honom. Det är, tror jag, det absolut viktigaste. Att få känna sambandet.

"tänkte att egentligen förtjänar du
det här
nu vet du hur det var för mig
alla gånger du blundade när jag föll"

Handlar detta om hämnd? Jag tycker du så fint gestaltar raden; "alla gånger du blundade när jag föll". När jag läser det här får jag för mig att människor ofta blundar för saker som är jobbiga. Även om det kanske inte krävs mycket för att hjälpa en människa så väljer man kanske ändå att låta bli. Varför? Jag tror det beror på att människan är rädd för att misslyckas och göra fel. Eller för att blanda sig i andras angelägenheter och problem. Och kanske därigenom skapa sig egna bekymmer. Jag tycker att man enkelt kan konstatera att människor runtomkring har blivit mycket mer individualiserade än förut. Baserat kanske främst på jämställdheten, man behöver inte vara beroende av andra som t.ex. e partner på samma sätt som förut. Nu skall alla kunna klara att ta hand om sig själva.

Sen finns det dem som inte kan. Som inte kan klara sig själva. Och självfallet känner de sig svikna om ingen, inte ens den som står en närmast, kan hjälpa en.

"tänkte att egentligen förtjänar du
det här
nu vet du hur det var för mig
alla gånger du blundade när jag föll

du sökte min blick igen och jag
svalde ilskan för att möta den
förlåt sa jag
förlåt för att jag inte längre kan älska dig”

Så enkelt kan nog en icke-handlig, det man väljer att inte göra, få en på fall.

Du skriver med ett enkelt språk vilket gör att många kan känna igen sig och förstå textens innehåll. Du tar även upp en svår, men förmodligen vanligt förekommande, situation där det handlar om svek, kärlek som inte är ömsesidig och ett svårtuttalat farväl. Jag tycker att du har gjort ett riktigt bra jobb.
2009-10-05

  klagosång och fågelkvitter
vilken underbart fantastisk dikt! du skriver så vackert och ömt
2009-09-03

  Seasons VIP
Bra känsla, man ser bådas perspektiv lika mycket...
2009-02-22
  > Nästa text
< Föregående

closer
closer