Det bor ett monster under min säng...
det gör mig lite rädd.
Som det nattdjur jag är
ligger jag vaken och hör hur det morrar
oftare än ibland.
Jag behöver en mjuk famn
att kura i, som kan driva bort det onda
från min tankspridda ickesömn..
men det har jag inte.
Min säng ekar av ensamhetens andetag..
Och hur högt jag än tänker mina tankar
så kan jag inte överrösta morret
som kommer underifrån sängen...

Jag behöver lugna andetag bredvid mig
och någon som kysser min nacke godnatt,
en lugn röst som berättar att jag är trygg...
men allt jag har är ett för stort täcke
utan någon att dela det med.
Jag får gömma mig själv, ensam och rädd.
Någon att ligga bredvid,
titta på och tänka med
som kan dela nattens vakenhet med mig.
Det är något jag saknar..någon jag saknar.
Allt jag har är en för stor säng
med ett morrande djur under.
Det morrar om min ensamhet
och skrockar åt mina ekande tankar.
Jag är själv med mitt monster.
Det enda som kan jaga bort monster som äter ensamhet
är tvåsamhet..
ge mig?

Ge mig varma kramar bland mjuka lakan,
längtande kyssar med vackra läppar,
godnattkyssar i nacken
och lugna andetag.
Någon att tänka och sova med,
som kan jaga bort monster
tillsammans med mig i tvåsamhet.

Jag har ett ensamhetsätande monster under min säng...
och jag är ensam.. och lite rädd.