Blyertspennan trycks hårt mot det vita pappret
Udden far av
Det var inte meningen att jag skulle skriva
Idag heller

För vem vill läsa krossade ord
Vem vill läsa sönderslagna
Förstörda meningar
Ännu en gång

Vem vill läsa om mig
När dem inte ens märker
Att jag inte existerar
På riktigt


Vita bokstäver på svarta tangenter
Min enda tröst
Dem går aldrig sönder
Tar väl hand om mina
Krossade ord