Mitt på dagen blir hettan tung och kväljande,

omöjlig att värja sig mot.

De två har ställt sig i skuggorna igen,

hukar för att täcka den enes misstag.

Den ena står och väger sin tyngd och betydelse

Ingenting händer.

tystaden talar och vänjer kroppen vid solen,

ramlar in i det stilla och tomma.

 De två kommer tillbaka,

jag låter det ske,

det svartvita har jag glömt.