Angelicus Archangelica
du bedrog mig med dina drömmar

så mjukt nosade de som valpar i min halsgrop
och borrade in sig vid armvecket
kurade ihop sig till små snusande bollar
av lenhet

så lekfullt nafsade de när de vaknade
som mjölkharar
sökte bröstvårtor och tunn kärlfylld hud

så kvicka och lustigt sträva tungor
dina drömmar hade
Angelicus

tills de förvandlades
och lyfte med ett brus av tunga vingar
virvlade upp damm
och välvde jorden under mig i vånda

och jag förstenades i drömlöshet

du drev spelet för långt Angelicus
saknaden var allt jag fick av dig

ändå skulle jag väl falla
i gräset och i dina vita armar
älska dina havsögon
och tro
vad helst du ville
om din maktlöshet
om dina lena skuldror
och din smak av vind och salt

om bara du bedrog mig
drömde mig
och löste mig igen