Under en tid
fanns det en kraft
Jag aldrig nånsin haft
Med en glöd
Som var glänsande röd

Den var mitt stöd
Precis som den erbjöd
Sin starka arm
Utan minsta harm
Eller ytterdörrens vassa karm

Min tids lykta
Och det jag kunde flykta
tårar som vassa brände
Medan det jag kände
inuti var alldeles svart

Alla runtomkring mig vart
rädda och försvann
Sprang som lejon på en savann
Men dom hade åtminstone varann
Kvar fanns ingen

Dom tog av mig vingen
körde ut mej ur ringen
Tog ifrån mig allt
och tyckte det var ballt

Men, vem bryr sej?
Och känner att jag tyr mej
Och folk enbart skyr en
Jag orkar inte mer

Jag känner inte fler
Och allt är ändå bara ett spel