Ett avgrund av blodiga händer
sträcker sig mot mig där jag står
jag hukar mig för att se bättre
i mörkret där själarna skriker
av kvalfylld ångest och evig misär.

Såriga fingrar sträcker sig mot mig
där jag står med kinden mot marken
lyssnar på deras ångest skri i natten
de våndas i tårarnas borg
där ingen slipper ut.

Trasiga naglar greppa tag om min hals
där jag förgäves stretar emot i mörkret
de skär i min hud, skriker efter mig
men jag vill leva och stanna kvar
trots deras eviga längtan.

......

Armar blodiga i natten
de nu har mig i sitt grepp
jag skriker och våndas
av evig smärta och misär.
För mig finns ingen tröst