noggrannt hade hon förberett sig
funderat ut vad hon ville veta
och skrivit ner frågor

en solig vacker oktobermorgon
i en lånad bil for hon utmed kusten
till det stora vackra huset vid havet

någon visade henne in till ett rum
ett stort och rymligt kontor
hon kände sig liten

mannen bakom skrivbordet log emot henne
skakade hennes hand och visade
var hon kunde sitta ner

knappt vågade hon andas
men hon ställde sina frågor
en efter en ordentligt

mannen såg på henne länge
och berättade om sitt arbete bland de ledsna
magra kvinnorna som tassade runt utanför

hon satt stilla
rörde bara handen när hon skrev
nästan genomskinlig satt hon i stolen

hela hennes väsen ville få bli kvar
bli omhändertagen och ompysslad
bland de andra ledsna och magra

ändå gjorde hon sig så osynlig
så oåtkomlig så onåbar
livrädd att bli upptäckt som en av dem